Mackmyra whisky

Mackmyra.se innehåller information
om alkohol och vänder sig till
personer som är 20 år och äldre.

JA, JAG ÄR 20 ÅR ELLER ÄLDRE

     |     English / Swedish

Vårt huvudlager – Bodås Gruva

Bodås Gruva innan vår whisky flyttade in

Bodås gruva har fått sitt namn efter det lilla samhället Bodås som ligger några mil sydväst om Mackmyra. På 50-talet slet omkring 150 man med att bryta malm i de mörka gruvschakten, 430 meter under mark på det djupaste stället. Att det försiggått malmbrytning redan sedan 30-talet i gruvan kan man fortfarande tydligt se på arkitekturen; den 47 meter höga gruvlaven och de andra byggnaderna ovan jord är uppförda i tidstypisk funkisstil. Medan gruvan var i bruk bröts över 100.000 ton järnmalm varje år men vid 1973 hade malmen tagit slut och ägaren Sandvik lade ner gruvan.

Bredvid malmgruvan anlade Sandvik en grundare gruva som användes för att provborra. Den gruvan är 50 meter djup och är idag den gruva vi använder för vår whisky.

Gruvdriften i trakten har dock en ännu äldre historia, redan på 1300-talet började man nämligen bryta malm i området, och man kan fortfarande se lämningar från dessa äldre tiders gruvdrift.

mackmyra-grundare-magnus-dandanell-1024x679

Från champinjoner till whisky

På 90-talet var det dags för champinjonodlare att husera i gruvan men när de polska konkurrenterna dumpade priserna var även deras storhetstid i gruvan över – det var dags för vår whisky att göra entré.

Gruvan passade nämligen perfekt in på våra krav på ett lager; det skulle vara svalt, mörk och fuktigt. Dessutom ville vi att faten skulle ligga säkert, den gamla gruvan i Bodås passade med andra ord utmärkt för whiskylagring! Idag ligger faten tryggt och säkert och mognar i de whiskydoftande gruvgångarna 50 meter ner i berget.

Hur är det egentligen att arbeta i en mörk och kylig gruva?

Att arbeta i en kall, fuktig och kolsvart gruva är ungefär lika speciellt som det låter. Då och då, mitt under arbetsdagen, går strömmen. Hela gruvan förvandlas då plötsligt till en kolsvart labyrint med hundratals meter långa gångar där man kan irra bort sig och skrika i dagar utan att någon skulle höra.

Vår tidigare gruvarbetare Bosse berättar: 
– Jag visste att jag hade lagt ficklampan högst fem meter bort, men samtidigt är gruvan hur stor som helst. Jag var helt ensam i underjorden och hade ingen aning om i vilken riktning utgången låg. Det tog en evighet innan jag lyckades famla mig fram till den. Rädd? Äh, det vet jag inte. Jag hade ju mitt eget whiskyfat liggande någonstans där i mörkret.

Bosse fortsätter: – Problemet är att mobiltelefonerna inte fungerar i gruvan, går man vilse går man vilse.

bo-soderberg-bodas


evelyn-schulze-mackmyra
Evelyn om att arbeta i gruvan:

“Det finns inga typiska dagar här i Bodås. Vi planerar men det spricker oftast efter några timmar. Buteljering, fatfyllning, fatprover och skötseln av Gruvan hör till mina arbetsuppgifter.”

Här kan du läsa hela Evelyns intervju.

evelyn-schulze-mackmyra
Evelyn om att arbeta i gruvan:

“Det finns inga typiska dagar här i Bodås. Vi planerar men det spricker oftast efter några timmar. Buteljering, fatfyllning, fatprover och skötseln av Gruvan hör till mina arbetsuppgifter.”

Här kan du läsa hela Evelyns intervju.